Den tuffa ridsporten

Okategoriserade
Jag har hållit på med ridsport så länge jag kan minnas och det har aldrig varit något alternativ för mig att sluta. Just nu har jag en paus då min förra häst, Pokemon, blev skadad. Självklart vill jag fortsätta att tävla och träna, i framtiden ska jag köpa en egen storhäst men tyvärr är det mycket med skolan just nu och även andra grejer som avgör de beslutet. 

Jag var och hälsade på Pokemon idag och jag får hålla tårarna inne för att saknaden av ridsporten är stor & inte minst för att jag saknar Pokis så otroligt mycket.

Han står där och viftar med sina stora öron och kollar på en med sina glasklara ögon och tigger godis med ena frambenet. 

Ridsporten är bra på många sätt, men den har även sina brister. Som alla djurvänner vet är det alltid tufft när ett djur blir skadat eller börjar bli lite äldre. Pokemon blir hela 20 år i år och han har tyvärr fått tillbaka sin skada som kan bero på att han under hela sitt liv varit framtung. 

Beslutet är inte taget ännu men jag har ändå accepterat och lyckats förstå och smält det hela. Jag vet vad som kan hända och jag kan inte annat än att ge Pokis all den kärlek och lycka han förtjänar! Han har gett både mig och mina föräldrar ett särskilt band som alltid kommer finnas där. <3

  
  
 

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229